Grupp K – Fragment

Det går så sakta framåt …

Jag skriver fragment som med tiden ska fogas samman. Jag experimenterar med texten också. Vi får se vart det leder till.

Fragmenten:

Jag skriver – alltså lever jag!

Kapitel

Garagemordet

Det var första gången Johnny Carlsson körde sin nya hoj. En tur från återförsäljaren i Mölndal och hem. Det var första gången han körde sin nya Harley, han skulle inte få tillfälle att köra den igen.

Johnny körde norrut på Europaväg 45 från Göteborg och njöt av luftens som kylde hans ansikte, av mullret från motorn, en twin på nästan 1700 cc, och kontakten med vägen genom styret. Han körde lugnt, höll sig runt de nittio eller vad hastighetsbegränsningen var på sträckan.

John älskade att köra och meka med sina hojar. Han byggde också om och sålde motorcyklar, oftast äldre beg, hojar som fick nytt liv ombyggda till choppers.

För honom gällde bara Harley Davidson. Hojen han körde var en Dyna Street Bob. Sprillans ny. Dyr.

När han han svängde in på gatan hemma var det mörkt. Han drog han ner på gasen och rullade på tomgång fram till garaget.

Han öppnade garageporten och körde in och parkerade bredvid choppern han höll på att bygga, stängde av motorn och klev av. När han drog ner porten avbröts han av att chopperns motor smällde igång. En motor med raka rör hörs. Ljudet ekade mellan stenvägganA. Han vände sig om.

– Va fa…

Längre kom han inte. Ett halvdussin mantlade niomillimeterskulor slog in i hans kropp.

Vittnet

Det var fröken Persson på fyran som fann honom. Hon bodde i det första huset i radhuslängan på Metervägen i Torsbräknen utanför Uddevalla. Granne med Johnny Carlsson och hans familj.

Redan under tidigt på kvällen stördes hon av motorljud från grannen. Hon hade hört honom starta motorcykeln i garaget och varva den. Motorn gick inte rent, det smällde från avgasröret, något som fröken Persson kände igen sedan hon var Bilkårist.

Oljudet från motorcykeln hördes högre i kvällstystnaden efter Rapport.

Nej nu får det vara nog, tänkte hon, bet ihop och gick över till grannen.

Ljus trängde ut från garaget. Ljud och ljus trängde ut under porten.

Carlsson, ropade fröken Persson.

Hon fick inget svar. Oljudet var för högt för att hon skulle kunna höra om grannen rörde sig i garaget eller arbetade med något.

Med en bestämd min böjde hon sig ned, fattade om porten och drog upp den.

Du milde …

Framför henne på garagegolvet låg Johnny Carlsson, Han kunde ha sett ut att meka med om det inte var för allt blod. Den söndertrasade västen och den blodiga kroppen. Han låg i ett hav av blod.

Fröken Persson stod stel som en pinne. Muskler och tankar frös till is, som det kändes, under en evighet. Hon vände på klacken och gick tillbaka hem och ringde 112.

Det tog tid att komma fram och det tog tid med alla frågor som operatören ville ha svar på. Namn och adress och full vägbeskrivning, Att en hemsk olycka skett borde räcka tyckte fröken Persson.

Jag kände inte efter om kroppen kallnat eller om han andades. Han var död. Förstår ni, död. Om inte av annat måste han ha dött av blodförlust. Hela golvet var täkt av hans blod.

Med en huvudskakning som fick de grå lockarna att fladdra la hon på luren. När hon vände sig för att gå vek sig benen under henne.

En tredje evighet gick åt att vänta på polis och ambulans. 112 hade för säkerhets skull också skickat en jourläkare.

Två uniformerade poliser steg ur en bil men stannade utanför. Läkaren var redan på plats och gjorde en besiktning av Andersson. Han ruskade på huvudet och vände tillbaka till sin bil. Ambulansen lämnade också. Det var inte deras jobb att transportera lik.

Poliserna tog vid.

Kallelsen

Det rök om Vagn Brorsons andedräkt. Han satt på uteplatsen, sippade på en mugg kaffe och tuggade på en ostmacka under tiden han blickade ut över sjön som gett Kasetorpet sitt namn. Naturen sprakade i färger som återspeglade sig i vattnet. Mannens namn var Vagn Brorson.

Vagn vädrade. Han anade snö i luften och höjde blicken. Inga skyar, klarblå himmel med lågt stående sol i öster. Solen slog gnistor i rimfrosten som täckte blåbärsriset längs gärdsgården.

Han svalde den sista tuggan, reste sig och gick in. I köket hörde han signalen från mobiltelefonen om ett meddelande.

Infann er på kriminalen i Trollhättan. L L

Han läste meddelande och höjde på ögonbrynen. Ryckte på axlarna och la tillbaka telefonen på hallbyrån.

Meddelandet hade också gått ut till de fyra kriminalarna Elly Hansson, Göran Larsson, Li Björk och Carl Liv.

Vagn hängd av sig morgonrock och pyjamas i sovrummet och gick till badrummet och duschade. Han kom åt en flaska hårschampo som föll i golvet. Leende böjde han sig efter flaskan och ställde tillbaka i stället.

Vad gör du nu, Li. Är du på väg för att hämta mig? tänkte han.

Efter att ha torkat synade han sig i tvättställsspegeln. Fingrarna sökte sig till ärret ovanför vänster öra. Fortsatte med fingertopparna över kinden och hakan. Han trevade efter rakapparaten men la tillbaks den på sin plats utan att använda den.

Han klädde sig i de oömma kläder han brukade använda på vandring. Ett par byxor i mjukt och tyst tyg, en flanellskjorta och en tunn jacka som nåde till höften. Han drog åt ett bälte om jackan.

Det hade gått en dryg halvtimma sedan meddelandet. Han gick ut. Samtidigt som han kom fram till lyckans uppfart svängde Li Björks Yaris in från uppfarten. Hon kom från Trollhättan för att hämta Vagn.

Mötet

När Li Björk körde in på parkeringen utanför polishuset i Trollhättan klev kommissarie Lars Lundström ur en parkerad bil och stoppade henne.

– Parkera här vid infarten, vi ska vidare när alla har kommit.

Göran Larsson och Carl Liv kom i sällskap. De hade båda gått till Polishuset och stött samman i centrum. Elly Hansson kom i bil ett par minuter senare. Hansson. Hon bodde i Göteborg och hade längst väg att köra.

– Det står fyra bilar här, sa Lundström. Fördela er på dem och kör efter mig, han höll fram bilnycklarna. Vi får ordna med att ni kommer tillbaka till era bilar efteråt.

Lundström körde före till en tom industrilänga i Stallbacka i utkanten av Trollhättan. Han bromsade in utanför den bortersta porten märkt med ett stort K i portens överkant. Han öppnade den med en fjärrkontroll och körde in i en tom hall. De andra följde efter.

Lokalen var grå, dammig och sliten. Ljus föll in genom en lanternin.

– Här har ni er arbetsplats för en tid, sa Lundström. Bilarna parkerar ni inomhus skyddade mot väder och insyn. De är för övrigt hyrbilar som inte kan spåras till myndigheten. Kontorsdelen finns här borta.

Han gick före mot en branddörr.

– Jag räknar med i huvudsak inre spaning för er del, fortsatte han. Här finns ett rum åt er var, ett rum för samling, ett lunchrum och pentryt. Toaletter, duschar och omklädningsrum med vapenskåp.

Han vände på klacken och gick tillbaka till lunchrummet.

– Slå er ner.

– Fanns det inte plats för oss i Polishuset eller varför sätter du oss här ute i obygden, frågade Elly Hansson.

– Jag ska förklara, Hansson. Men först en fika. Hjälper någon mig med kaffe så dukar jag upp kaffebrödet.

Efter en snabbinsats satt de med kaffe och wienerbröd runt bordet.

– Så här är det, tog Lundström vid. Ni vet redan att jag vill ha er för att utreda komplicerade brott. I detta ingår också den organiserade brottsligheten. Vi har som ni vet en bikerklubb i Trollhättan. Prospekts under Hells Angels. För all del, alla medlemmar är inte kriminella men många nog är det. Dessvärre har det lockat till sig en svans av beundrare utanför bikermiljön. Det förekommer att enskilda polismän och till och med befäl finns med på deras fester. Till och med en före detta professor på Rikspolisstyrelsen skryter med att han umgås med Perssoner i Hells Angels nationella toppskikt.

– Ska vi arbeta med internutredningar, frågade Larsson.

– Nej, inte då. Men tills jag får klart för mig var våra kollegor inom området står vill jag att ni styr eventuella utredningar. I syfte att objekten inte ska bli förvarnade.

– Hur ska det gå till, vi är fyra? Fem med Brorson, sa Carl Liv. För få för att skugga en misstänkt på ett säkert sätt.

– Det ska ni inte heller. Ni utreder, ni håller i trådarna. Li är min ersättare och leder fältarbetet genom spanarna inom området. Allt som kommer fram från fältet samlas hos er. Kollegorna i de olika grupperna ser bara fragment av bilden och förhoppningsfullt inte hela bilden.

– OK, taget, sa Hansson. Sätter du oss på något speciellt? Förresten kolliderar vi inte med Regionala Utredningar?

– Jag har en utredning för er utan kollisionsfara eftersom RU vägrar ta i den.

Fem ansikten fylldes med förvåning blandad med nyfikenhet.

– Vi hade ett mord för två dagar sedan. En biker från Wolves MC blev mördad i sitt hem. Han avrättning med sex skott, ett skott i ett knä men var och ett av de övriga nog för att döda honom. Mycket likt en gänguppgörelse.

– Vem inledde utredningen, frågade Hansson.

– Ingen. Vi meddelade RU men inget hände förrän idag då vi fick fallet på vårt bord.

– De första tjugofyra timmarna är missade?

– Ja.

– Forensiska?

– Tekniker har varit på plats och deras rapport borde snart vara klar.

– Det blir mitt jobb att ta första stöten, sa Björk. Jag tar med Vagn.

– Bra, vi andra gör i ordning här för att kunna jobb effektivt, sa Elly.

Grupp K samlas

Kommissarie Lars Lundström steg in i konferensrummet vars kala väggar och enda möbel, ett story bord med tillhörande stolar, var fullkomligt ointressant för honom. Han satte sig vid konferensbordets kortsida och såg under tystnad på de fyra kriminalarna och den ensamma civilisten han anställt som förhörsledare.

Elly Hansson, inspektör och näst äldste i tjänsten, satt närmast honom på höger sida. Carl Liv, olycksfågeln med brända vingar som var äldst både till ålder och tid som polis satt bortanför henne. Göran Larsson, den alltid korrekte satt mitt för Hansson medan Li Björk, yngst i gruppen men allt annat än oerfaren som polis, satt vid Larssons 5sida.

Vagn Brorson, civilanställd som förhörsledare, satt på Björks andra sida. Hans anställning var ett svepskäl för att få med honom i gruppen. Utan förmåga till verbal kommunikation kunde han givetvis inte leda förhör.

Lundström plockade upp en påse med nygräddade wienerbröd ur sin portfölj och la på bordet där det redan stod en pumptermos med kaffe.

Medan de sippade på sitt kaffe och mumsade på wienerbröden gick han i tankarna genom vad han visste om dem.

Han började med Elly. Bredaxlad och trygg, tänkte han. Stabil och kunnig. Analyserande. Lesbisk och sambo sedan flera år med Lisbet. Hon och sambon hade på eget initiativ tagit hand om Emma Johansson och låtit henne flytta in hos sig. I hennes bröst fanns ett stort hjärta. Elly fyllde nyss fyrtio år.

Li Björk, nyast i gruppen och ett år yngre än Elly. Vacker, vältränad och skarp med en bakgrund som reservofficer och inte rädd för att tänka utanför boxen. Hon hade gått emot sin tidigare chef Birgitta Andersson i Regionala Utredningar och löst fallet med mordet av affärsmannen i Risveden och samtidigt själv varit nära att bli dödad i uppgörelsen.

Vagn Brorson, civilisten och naturälskaren som räddats av Björk när en krypskytt fått honom på kornet. Skottet missade men en rikoschett skadade hans vänstra tinninglob. Han hade tappat talförmågan men ersatts med nya egenskaper. Bland annat förmågan till telepati. Han var i samma ålder som Hansson och Björk. Han skulle fylla jämnt fyrtio år i augusti nästa år.

Göran Larsson höll försiktigt i wienerbrödet för att inte kladda ner fingrarna medan han bet av bitar att tugga. Göran var i samma åldersspann som de övriga. Närmade sig fyrtiosju med födelsedag nästa år i december.

Larsson var alltid korrekt mot både bus och kollegor vilket gjort honom respekterad i alla läger. Han hade gjort sig ovän med Birgitta Andersson när han tog Hanssons parti och ställde upp för att hjälpa henne i utredningen av seriemorden. Han hade en skarp hjärna och var fysiskt inte att leka med. Larsson var konvertit och medlem i Trollhättans katolska församling.

Slutligen gossen Ruda. Carl Liv. Bortsett från Lundström själv äldst i gruppen med sina plus femtio. Liv var en bra polis som kommit på kant med både myndigheten, chefer och sig själv men börjat komma på rätt köl genom samarbetet med de övriga under året.

Lundström tog till orda.

– Det har uppstått en situation. En medlem av den lokala MC-klubben, har mördats. Regionala anser det inte var läge för dem att utreda. Mordet ser ut att vara en ren avrättning. Mannen är skjuten i sitt garaget någon gång i förrgår.

– Vem är den mördade? Är han känd av oss? frågade Björk.

– Han heter Jacob Hermansson och hemmahörande i Lilla Torsbräknen en bit utanför Trollhättan. Han förekommer inte.

– Mobsters MC är en kriminell klubb. Skyltar de inte med enprocentpatchen på sina västar? fortsatte Björk.

– Det gör de. Hur det är med Hermansson vet vi inte.

– Har vi missat de viktiga första tjugofyra timmarna, frågade Hansson.

– På grund av organisationstrassel, ja. Nu för tiden slåss avdelningarna inte längre om jobben. Nu slåss de om att slippa jobben.

Hansson rynkade pannan.

– Och nu vill du att vi ska ta hand om den här utredningen?

Lundström nickade.

– Var ska vi hålla hus? Vad har vi för utrustning, chefen.

– Jag letar efter en lämplig lokal för er. Polishusen här och i Uddevalla är fulla. Möjligen kan ni få plats i Vänersborg. Jag undersöker möjligheterna där.

– Dit vill vi inte, sa Hansson.

Hon såg sig om efter medhåll och fick det.

– Vi stannar på Kasetorpet så länge, sköt Björk in, om det är ok för Vagn. Brorson nickade medhåll.

– Tjänstebilar står i garaget. Ni får tre stycken att samsas om.

Hansson såg på Björk.

– Du som är bra på logistiken, Björk. Tar du hand om vad vi kan behöva i utrustning?

– Taget.

Hansson vände sig till, Lundström på nytt.

– Vad har gjorts?

– Ingripande har knackat dörr. Resultatet finns registrerat i Aspen. Allmänna spaningsregistret.

– Forensiska?

– Började på fallet igår. Dw håller troligen fortfarande på.

Hansson vände sig mot Larsson som sneglade på det sista wienerbrödet som låg på den upprivna påsen.

– Om du går in i Aspen och kollar dörrknackarnas jobb får du ta det sista, sa hon och log.

Larsson såg upp med en skamsen min.

Om Vagn Brorson, savanten

Göran Larsson ställde ifrån sig en laptop på ett av borden i det gemensamma rummet. Han såg sig om.

– Det börjar likna något. Sex platser, en åt oss var och en besöksplats.

– Vem vet, Lundström kanske vill vara med också, sa Elly Hansson.

– Kanske det, men när du säger det, jag minns inte att Brorson någonsin suttit vid våra snack på torpet.

– Det stämmer, han brukade sätta sig i soffan. Då får vi väl beställa en besöksgrupp som han kan sitta i, sa Elly Hansson. Hon skrattade.

– Han gör mig spökrädd med sina konstiga förmågor, förresten.

Elly Hansson tittade upp från pärmarna hon höll på att märka.

– Lundström, frågade hon.

– Brorson, förstås.

– Vad är du rädd för?

– Kan han läsa våra tankar också? Vet han vad alla av oss har i huvudet?

– Jo du, tänk om man tänker elakt om honom och han kommer på det. Elly Hansson log brett.

– Varför kan Björk, han höll upp sina händer med två utsträckta fingrar på var, tala med honom? Har hon också en skottskada i skallen?

– Inte vad jag vet. Skottskada alltså. Jag förstår inte heller hur det fungerar.

– Han formligen tömde den där killen i Nordstan på hans tankar. Utan att killen märket det. Kusligt. Hur sjutton går det till? Kan han göra likadant med oss andra?

– Jag tror inte det. Han kan se och känna Emmas rädsla när hon grips av panik. Han kunde läsa den där hemvändarens tankar också. Jag tror killen var rädd eller mycket nervös när vi var där. Jag tror det spelar in.

– Han måste väl kunna läsa Björk också, eller hur vet hon vad han vill säga?

– Telepati, men jag vet inte hur det fungerar.

– Telepati finns inte, Hansson.

– Inte?

– Det har gjorts försök men ingen har lyckats återupprepa en som de trodde var en fungerande test. Så länge telepati inte är bevisad finns den inte.

– Då är det något annat då. Men vad?

– Släng er i väggen, vilket inbrottslarm Lundström installerat. Har ni kollat? Carl Liv klampade in i rummet från hallen utanför.

– Hur menar du, Liv?

Han höll upp en inplastad instruktionsbok och visade dem.

– När larmet går låses mellandörrarna hit, till omklädningsrummen och till kontoren och lokalerna där larmet lösts ut fylls med rök. Den som brutit sig in kommer inte vidare och kan inte se vart han ska gå. Larmet går direkt till RLC.

– Till Regionsledningscentralen? Inte till ett vaktbolag.

– Visst, raka spåret. Dessutom, det sitter skottsäkert glas i fönstren. Vi sitter i en bunker.

– Vi måste ändå låsa in datorer och papper i säkerhetsskåpen när vi lämnar lokalerna. Inget slarv där tack.

– Tavlan då? Om vi använder den. Har vi någon whiteboard förresten?

– Öppna skåpet där borta så får vi se.

– Det är låst. Vem har nycklarna?

– Jag, sa Elly Hansson. Låser vi in tavlan märks den inte och jag tror knappast en vanlig inbrottstjuv letar efter den.

De avbröts av tjut från bildäck mot betong. Li Björk och Vagn Brorson hade kom tillbaka.

Rapport från brottsplatsen

Li Björk och Vagn Brorson återvände efter ett besök på Polishuset i Trollhättan.

– De enda poliser, förutom forensisk som varit på brottsplatsen är en uniformerad patrull och vi har bara deras rapport att gå på än så länge.

– Fanns ingen från jouren på plats?

– Området trodde regionen skulle ta hand om fallet eftersom det var ett mord i bikermiljön. Regionala Utredningar tog för givet att området höll i utredningen tills de tog över. Vilket de aldrig gjorde.

– Vad vet vi?

– Mordoffret heter Johnny Carlsson och är av allt att döma en fullvärdig medlem i Wolves MC härifrån Trollhättan. Wolves är hangaround till Hells Angels.

Från hans bikerkompisar kommer vi inte få något av värde, med andra ord. Förekommer han?

Nej, inte ens en trafikförseelse. Mordet, som jag kan läsa mig till det, var våldsamt. Han var skjuten med flera skott. Jag får känslan av att det det skedde i hat.

Inga vittnen, givetvis.

Inte vad vi vet. En pensionär som bor granne med offret gick över för att klaga över att han lät motorn gå upptäckte den döde och kallade på polis. Efter Rapport.

En hoj med raka rör, hummade Carl Liv.

En chopper som hade misstänt några gånger strax efter den startades. Jag har organiserat dörrknackning och den borde vara igång nu. Span hör med alla som bor i området.

Sa du att offret var med i en MC-klubb. Enprocentare eller?

Nej, det sa jag inte.

Dörrknackning

Göran Larsson var först på plats följande dag. Han startade sin dator och sökte efter mejl. Där låg ett från Li Björk avsänt kvällen innan.

Mejlet innehäll en handfull bilder. Han laddade ned dem på disken. Tog upp dem i och visade dem i projektorn för att få en stor bild.

Under morgonpasset nästa dag gick de tillsammans med Göran Larsson och Elly Hansson igenom vittnesmålen.

– Grannen närmast mordplatsen är en pensionerad dam, Hedvig Persson. Hon hörde honom starta motorcykeln i garaget strax före klockan sex. Klockan 20,14 larmade hon polis och ambulans. Hon hade gått över till grannen efter att ha blivit störd av motorljudet, Li Björk gjorde en paus och bläddrade i sina anteckningar.

– Jag frågade om hon hört andra fordon eller människor som passerade hennes hus. Det hade hon inte gjort, sa hon först. Efter att ha tänkt efter medgav hon att någon kört förbi strax innan hon blev störd av ljud från garaget. Hon trodde det var en bil. Kanske en sportbil då ljudet var högre än vanliga bilars.

 

 

Grupp K – Fragment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 16 =

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Hoppa till verktygsfältet