Jihadisten kapitel 4

Kapitel 4

 Okt 2015

Hat föder hat

anton-4

Skolmassakern i Trollhättan

Anton Lundin Petterson såg sig om i lägenheten. Allt var förberett. Han hade börjat planera och skaffa vad han behövde samma dag som han fick veta att praktiken på företaget inte skulle förlängas.

De skulle väl ta in någon svartskalle istället. De som kommit hit och stjäl våra jobb.

På sängen låg hans arbetskläder i en prydlig bylte med passerkortet överst. Vid sidan om låg svärdet, kniven, en Bowiekniv, stridsbältet och hjälmen. Färgen hade torkat och den såg fin ut.

Han vände sig mot datorn. Brevet låg väl synligt. Han hade besökt familjen flera gånger de senaste dagarna och tagit ett ensidigt farväl. De fick inte veta vad som skulle hända.

Både morsan och brorsan hade styrkt honom i sin uppfattning att det var deras fel. Invandrarna, främst muslimerna som översvämmat Sverige som gräshoppor och tagit alla jobb och tvingat honom till två års arbetslöshet efter gymnasiet. Nu skulle han tvingas in i skiten igen. Trodde de.

Klockan var nio och det var dags att klä sig. Han började med sina svarta byxor och den svarta T-tröjan. Fortsatte med strumporna och kängorna med högt skaft. Innan han snörade kängorna stoppade han ner byxbenen i skaften.

Han gick ut i hallen och sträckte sig efter rocken men hejdade sig.

– Stridsbältet!

Bältet med kniven och svärdsfästet låg kvar på sängen. Där låg masken också.

– Nu kan jag ta på mig rocken.

Han knäppte två av de översta knapparna i rocken. Den var lång och vid. När han gick svepte den ut som en mantel bakom honom. Tanken på hur han såg ut fick honom att känna glädje. Han log.

Efter rocken tog han på masken som täckte ögonen och nedre delen av ansiktet. Han tog slutligen på hjälmen och grep svärdet.

Innan han gick ställde han sig framför spegeln.

Häftigt, tänkte han.

Han lämnade lägenhet utan att låsa dörren. I trapphuset kände han vemod.

Nu skulle det ske. Han skulle gå, få vila men han skulle inte gå ensam. Några av dem skulle han ta med sig.

Redan när han gick in på skolan hände det. En av de där gick mot honom och ville kasta ut honom. Skydda andra av de där från honom. Han högg till.

Anton Lundin Pettersson fortsatte till caféet. En mörkhyad man i tjugoårsåldern satt och fikade tillsammans med en elev. Anton Lundin Pettersson gick fram till mannen. Han höjde svärdet.

Hoppa till verktygsfältet