Den muslimske terroristen – Bearbetad

Aug 2015

Morgon i ar-Raqqah, Syrien

manus

Klädd i kamouflagebyxor, US Army dessert boots, en vid marinblå jacka rymlig nog för att ge plats åt en skottsäker väst och beväpnad med en Kalasjnikov AK74 automatkarbin, en Heckler & Koch HK45 Tactical pistol kaliber 45 och en Smith&Wesson tveeggad 19 cm dolk i kedja om halsen, gick Alain Lesauvage sin morgonpromenad längs al-Mogmaagatan i den Syriska staden ar-Raqqah.

Den uppvärmda asfalten lyfte damm till en dallrande ridå som la sig över kläder och skägg.

Han gick försjunken i tankar förbi ruiner av sprängda hus utan att fästa sig vid odören från rasmassornas begravda lik.

Med en irriterad min strök Alain med handen över pannan och knyckte upp automatkarbinen högre på axeln.

– Zut alors, il fait trente degrés. Bon, det vänder snart och blir svalare. Några veckor till bara, muttrade han.

Nerdragna mungipor och kisande ögon skapade rynkor i han väderbitna ansikte.

Det är dags att dra snart, tänkte han. Det här kriget är förlorat. Daesh pressas tillbaka och tvingas fortsätta som de började, med bomber, mord och rån. Det är ett liv för självmordsbombare och andra galningar. Inte ett liv för en krigare.

– Merde! svor han högt.

Anfall från Assads flyg, från ryssarnas, Jordaniernas och USA:s flyg pressade Daesh. Även andra Natoländer var på väg att blanda sig i, som nu senaste det lilla skitlandet Danmark som ska skicka flyg. Visserligen bara sju F-16, men i alla fall. Dessutom är fler länder på väg. Bland dem Sverige som vill med i Nato och inte bara tänker skicka flyg, mais une maudite brigade blindée.

Han bytte identitet och språk som alltid när han kände sig pressad. Från sin falska identitet Bakri Rizvi till sin rätta, Alain Lesauvage från Frankrike.

– De jävlarna vill visa de amerikanska imperialisterna vad de duger till, utbrast han högt.

En rörelse på ett tak fick Alain att kasta sig åt sidan och ta skydd bakom en mur.

– Un tireur d’élite! En prickskytt!

Han drog ner automatkarbinen från axeln, osäkrade, gjorde mantelrörelse och höll den beredd att skjuta medan han spanade över murkrönet efter vad som stört honom.

På en takterrass fyra våningar upp vaggade fyra män en femte mellan sig. Efter några tag slungade de sitt offer över räcket och lät honom falla mot marken med huvudet före.

En grupp beväpnade män höll undan nyfikna från den blodiga kroppen. De förbjöds att fotografera och fick inte heller be för den döde. Hans krossade huvud höggs av och spetsades på staketet mot gatan.

– Merde!

Med en svordom fjorde Alain patron ur och säkrade vapnet innan han hängde det över axeln och på nytt steg ut på trottoaren för att fortsätta sin promenad.

Det var inte bara krigsutgången som plågade Alain. Han hade kallats till Aleppo där Khorasan Group hade sitt huvudkvarter och fått i uppdrag att öppna en ny front i Europa. Denna gång i det avlägsna Sverige.

Han skulle leda och samordna krigshandlingar bland annat med nya och sovande agenter som redan fanns på plats. Ytterligare en front i Europa vid sidan av Frankrike, Tyskland och Belgien.

Alain hade ett år på sig att förbereda attentaten. Det måste bli ett hårt slag med massor döda. Fler offer än någon kan ana löd hans order.

Merde! Det är inget jobb för en krigare, muttrade han. Det är uppdrag för mördare, men en order jag måste lyda.

Han strök med handen över ansiktet, Mungiporna drogs nedåt i en missnöjd grimas.

Att träna män och kvinnor i att hantera vapen och sprängmedel var en sak, tänkte han. Att mörda civila och riskera att döda muslimer bland dem var en annan sak. Att vägra lyda order var emellertid omöjligt.

– Den som dödar en oskyldig muslim är dömd, sa han.

Det tillhörde ovanligheterna att någon i Khorasan Group själva deltog i attentat. De rekryterade i regel krigare, utbildade och tränade dem, försedde dem med vapen och sprängämnen och sände dem tillbaka för att terrorisera sina landsmän. Khorasan Group tog sällan åt sig äran för aktionerna. Det fick al-Qaida, Daesh eller Jabhat al-Nusra göra.

Det gäller att visa vår makt och att vi har oändliga möjligheter. Tänkte han. Tre bomber som dödar och bland dem deras kung eller hela jävla kungafamiljen.

Ännu en tanke slog rot i hans medvetande.

Cela pourrait être ma chance. Det här kan vara min chans.

Hoppa till verktygsfältet