Grupp K – Kapitel 3

Grupp K samlas

Kommissarie Lars Lundström steg in i konferensrummet vars kala väggar och den enda möbeln, ett story bord med tillhörande stolar, var fullkomligt ointressant för honom. Han satte sig vid konferensbordets kortsida och såg under tystnad på de fyra kriminalarna och den ensamma civilisten han anställt som förhörsledare.

Elly Hansson, inspektör och näst äldste i tjänsten, satt närmast honom på höger sida. Carl Liv, olycksfågeln med brända vingar som var äldst både till ålder och tid som polis satt bortanför henne. Göran Larsson, den alltid korrekte satt mitt för Hansson medan Li Björk, yngst i gruppen men allt annat än oerfaren som polis, satt vid Larssons sida.

Vagn Brorson, civilanställd som förhörsledare, satt på Björks andra sida. Gans anställning var ett svepskäl för att få med honom i gruppen. Utan förmåga till verbal kommunikation kunde han givetvis inte leda förhör.

Lundström plockade upp en påse med nygräddade wienerbröd ur sin portfölj och la på bordet där det redan stod en pumptermos med kaffe.

Medan de sippade på sitt kaffe och mumsade på wienerbröden gick han i tankarna genom vad han visste om dem.

Han började med Elly. Bredaxlad och trygg, tänkte han. Stabil och kunnig. Analyserande. Lesbisk och sambo sedan flera år med Lisbet. Hon och sambon hade på eget initiativ tagit hand om Emma Johansson och låtit henne flytta in hos sig. I hennes bröst fanns ett stort hjärta. Elly fyllde nyss fyrtio år.

Li Björk, nyast i gruppen och ett år yngre än Elly. Vacker, vältränad och skarp med en bakgrund som reservofficer och inte rädd för att tänka utanför boxen. Hon hade gått emot sin tidigare chef Birgitta Andersson i Regionala Utredningar och löst fallet med mordet av affärsmannen i Risveden och samtidigt själv varit nära att bli dödad i uppgörelsen.

Vagn Brorson, civilisten och naturälskaren som räddats av Björk när en krypskytt fått honom på kornet. Skottet missade men en rikoschett skadade hans vänstra tinninglob. Han hade tappat talförmågan men ersatts med nya egenskaper. Bland annat förmågan till telepati. Han var i samma ålder som Hansson och Björk. Han skulle fylla jämnt fyrtio år i augusti nästa år.

Göran Larsson höll försiktigt i wienerbrödet för att inte kladda ner fingrarna medan han bet av bitar att tugga. Göran var i samma åldersspann som de övriga. Närmade sig fyrtiosju med födelsedag nästa år i december.

Larsson var alltid korrekt mot både bus och kollegor vilket gjort honom respekterad i alla läger. Han hade gjort sig ovän med Birgitta Andersson när han tog Hanssons parti och ställde upp för att hjälpa henne i utredningen av seriemorden. Han hade en skarp hjärna och var fysiskt inte att leka med. Larsson var konvertit och medlem i Trollhättans katolska församling.

Slutligen gossen Ruda. Carl Liv. Bortsett från Lundström själv äldst i gruppen med sina plus femtio. Liv var en bra polis som kommit på kant med både myndigheten, chefer och sig själv men börjat komma på rätt köl genom samarbetet med de övriga under året.

Lundström tog till orda.

– Det har uppstått en situation. En medlem av den lokala MC-klubben, har mördats. Regionala anser det inte var läge för dem att utreda. Mordet ser ut att vara en ren avrättning. Mannen är skjuten i sitt garaget någon gång i förrgår.

– Vem är den mördade? Är han känd av oss? frågade Björk.

– Han heter Jacob Hermansson och hemmahörande i Lilla Torsbräknen en bit utanför Trollhättan. Han förekommer inte.

– Mobsters MC är en kriminell klubb. Skyltar de inte med enprocentpatchen på sina västar? fortsatte Björk.

– Det gör de. Hur det är med Hermansson vet vi inte.

– Har vi missat de viktiga första tjugofyra timmarna, frågade Hansson.

– På grund av organisationstrassel, ja. Nu för tiden slåss avdelningarna inte längre om jobben. Nu slåss de om att slippa jobben.

Hansson rynkade pannan.

– Och nu vill du att vi ska ta hand om den här utredningen?

Lundström nickade.

– Var ska vi hålla hus? Vad har vi för utrustning, chefen.

– Jag letar efter en lämplig lokal för er. Polishusen här och i Uddevalla är fulla. Möjligen kan ni få plats i Vänersborg. Jag undersöker möjligheterna där.

– Dit vill vi inte, sa Hansson.

Hon såg sig om efter medhåll och fick det.

– Vi stannar på Kasetorpet så länge, sköt Björk in, om det är ok för Vagn. Brorson nickade medhåll.

– Tjänstebilar står i garaget. Ni får tre stycken att samsas om.

Hansson såg på Björk.

– Du som är bra på logistiken, Björk. Tar du hand om vad vi kan behöva i utrustning?

– Taget.

Hansson vände sig till, Lundström på nytt.

– Vad har gjorts?

– Ingripande har knackat dörr. Resultatet finns registrerat i Aspen. Allmänna spaningsregistret.

– Forensiska?

– Började på fallet igår. Dw håller troligen fortfarande på.

Hansson vände sig mot Larsson som sneglade på det sista wienerbrödet som låg på den upprivna påsen.

– Om du går in i Aspen och kollar dörrknackarnas jobb får du ta det sista, sa hon och log.

Larsson såg upp med en skamsen min.

Hoppa till verktygsfältet