Grupp K – Kapitel 2

Kallelsen

Det rök om mannens mun. Han satt på uteplatsen, sippade på en mugg kaffe och tuggade på en ostmacka under tiden han blickade ut över sjön som gett Kasetorpet sitt namn. Naturen sprakade i färger som återspeglade sig i vattnet. Mannens namn var Vagn Brorson. Han var en savant.

Vagn vädrade. Han anade snö i luften och höjde blicken. Inga skyar, klarblå himmel med lågt stående sol i öster. Ljuset gnistrade i rimfrosten som täckte blåbärsriset längs gärdsgården.

Han svalde den sista tuggan, reste sig och gick in. I köket hörde han signalen från mobiltelefonen om ett meddelande.

Infann er på kriminalen i Trollhättan. L L

Han läste meddelande och höjde på ögonbrynen. Ryckte sedan på axlarna.

Meddelandet hade också gått ut till de fyra kriminalarna Elly Hansson, Göran Larsson, Li Björk och Carl Liv.

Vagn hängd av sig morgonrock och pyjamas i sovrummet och gick till badrummet och duschade. Med duschslangen kom han åt en flaska med hårschampo som föll i golvet. Leende böjde han sig efter flaskan och ställde tillbaka i stället.

Efter att ha torkat synade han sig i tvättställsspegeln. Med fingrarna masserade ärret ovanför vänster öra. Fortsatte med fingertopparna över kinden och hakan. Trevade efter rakapparaten men la tillbaks den på sin plats utan att använda den.

Utan att tänka på varför klädde han sig i de oömma kläder han brukade använda på vandring. Ett par byxor i mjukt och tyst tyg, en flanellskjorta och en tunn jacka som nåde till höften. Han drog åt ett bälte om jackan.

Han såg på klockan. Det hade gått en halvtimma sedan meddelandet. Han gick. Samtidigt som han kom fram till lyckan svängde Li Björks Yaris in från uppfarten. Hon kom från Trollhättan för att hämta Vagn.

Mötet

När Li Björk körde in på parkeringen utanför polishuset i Trollhättan klev kommissarie Lars Lundström ur en parkerad bil och stoppade henne.

– Parkera här vid infarten, vi ska vidare när alla har kommit.

Göran Larsson och Carl Liv kom i sällskap. De hade båda gått till Polishuset och stött samman i centrum. Elly Hansson kom i bil ett par minuter senare. Hansson hade längst väg att köra från Göteborg.

– Det står fyra bilar här, sa Lundström. Fördela er på dem och kör efter mig. Jag kör dig tillbaka till din bil efteråt, Li.

Lundström körde före till Stallbacka Industriområde i utkanten av Trollhättan och en tom industrilänga. Han bromsade in utanför den bortersta porten. Han öppnade den med en fjärrkontroll och körde in i en tom hall. De andra följde efter.

Vagn såg sig om. Porten var märkt med ett K på utsidan. Lokalen var grå, dammig och sliten. Ljus föll in genom en lanternin.

– Här har ni er arbetsplats för en tid, sa Lundström. Bilarna parkerar ni inomhus skyddade mot väder och insyn. De är för övrigt hyrbilar som inte kan spåras till myndigheten. Kontorsdelen finns här borta.

Han gick före mot en branddörr som ledde till ett kontor.

– Jag räknar med i huvudsak inre spaning för er del, fortsatte han. Här finns ett rum åt er var, ett rum för samling, ett lunchrum och pentryt. Toaletter, duschar och omklädningsrum med vapenskåp.

Han vände på klacken och gick tillbaka till lunchrummet.

– Slå er ner.

– Fanns det inte plats för oss i Polishuset eller varför lokalisera oss här ute i obygden.

– Jag ska förklara. Men först en fika. Hjälper någon mig med kaffe så dukar jag upp kaffebrödet.

Efter en snabbinsats satt de med kaffe och wienerbröd runt bordet.

– Så här är det, tog Lundström vid. Ni vet redan att jag vill ha er för att utreda spaningsmord och andra komplicerade brott. I detta ingår den organiserade brottsligheten. Vi har som ni vet en bikerklubb i Trollhättan. En hangaround till HA. För all del, alla medlemmar kanske inte är yrkeskriminella men många nog är det. Dessvärre har det lockat till sig en svans av beundrare utanför bikermiljön. Det förekommer att enskilda polismän och till och med befäl finns med på deras fester. Till och med en före detta professor på Rikspolisstyrelsen skryter med att han umgås med personer i det svenska toppskiktet.

– Ska vi arbeta med internutredningar, frågade Larsson.

– Nej, inte då. Men tills jag får klart för mig var våra kollegor inom området står vill jag att ni styr eventuella utredningar. I syfte att objekten inte ska bli förvarnade.

– Hur ska det gå till, vi är fyra? Fem med Brorson, sa Carl Liv. För få för att skugga en misstänkt på ett säkert sätt.

– Det ska ni inte heller. Ni utreder, ni håller i trådarna. Li är min ersättare och leder fältarbetet genom spanarna inom området. Allt som kommer fram från fältet samlas hos er. Kollegorna i de olika grupperna har bara fragment av bilden och kan förhoppningsfullt inte se sammanhanget.

– OK, taget, sa Hansson. Sätter du oss på något speciellt. Förresten kolliderar vi inte med Regionala Utredningar?

– Jag har en utredning för er utan kollisionsfara eftersom RU vägrar ta i den.

Fem ansikten fylldes med förvåning blandad med nyfikenhet.

– Vi hade ett mord för två dagar sedan. En biker från Wolves MS blev mördad i sitt hem. I dödades i en ren avrättning med sex skott, var och ett nog för att ta hans liv. Mycket likt en gänguppgörelse.

– Vem tog den första delen av utredningen, frågade Hansson.

– Ingen. Vi meddelade RU men inget hände förrän idag då vi fick fallet på vårt bord.

– De första tjugofyra timmarna är missade?

– Ja.

– Forensiska?

– Tekniker har varit på plats och deras rapport borde snart vara klar.

– Det blir mitt jobb att ta första stöten, sa Björk. Jag tar med Vagn.

– Bra, vi andra gör i ordning för jobb, sa Elly.

Hoppa till verktygsfältet