Jag och …

eller … och jag

Som ung lärde jag mig att säga Anders, Bettan och jag. Aldrig sätta Jaget först. Så hör man aldrig någon uttrycka sig idag. Nu för tiden tycks jag alltid komma först.

Hur är det i litteraturen?

Kan jag använda sättet att säga för att gestalta en person?

Skulle någon icke-fossil läsare fatta?

 

Relaterade artiklar

Jag och …
Tagged on:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sex + sex =

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Hoppa till verktygsfältet