Litterär agent

GÄSTBLOGG: När ska man kontakta en agent?

2016-02-02

Litterär agent?

En person utan byline bloggar som litterär agent på Svensk Bokhandel.

När jag grundade Ahlander Agency 2012 hade jag nyligen flyttat tillbaka till Stockholm efter många år i New York. I USA har agenter alltid varit en viktig och självklar del av bokmarknaden.

Där är det första steget som en aspirerande författare tar att hitta en agent. Författare skickar nämligen aldrig manus till förlag på egen hand. De flesta förlag tar inte ens emot manus från författare som saknar representation. Så snacket bland de unga författare jag umgicks med i New York handlade om vilka agenter man kunde tänkas kontakta, snarare än om vilket förlag man drömde om att bli utgiven på.

I Sverige å andra sidan har det traditionellt sett varit så att författare själva skickar in sina alster till bokförlag, och eventuella utländska rättigheter har sedan hanterats av rättighetsavdelningar internt på förlagen. När jag berättar för amerikanska förläggare att de flesta svenska författare inte har en agent som representerar dem på hemmaplan blir det förskräckta: Vadå? Förhandlar de själva?

Och det ligger verkligen något i deras förfäran. Författare ska inte behöva tala pengar och procentsatser med det förlag som de också ska ha en givande kreativ dialog med. En agent agerar som buffer och tar de obekväma samtalen och de hårda striderna så att författaren och förläggaren kan ha en relation som inte färgas av business-delen av en utgivning. Bra agenter har slutit hundratals avtal. De har erfarenhet, kontaktnät, och kunskap som en enskild författare inte kan förväntas ha. Vi kan helt enkelt få till en bättre deal.

Ovanstående är ett klipp ur en blogg i Svensk Bokhandel. Efter firmanamnet att döma borde bloggaren heta Ahlander, men säker an man inte vara.

Ok, det vore skönt att få ägna sig åt det man borde vara bäst på. Att skriva. De svenska författare som kan leva bra på sitt arbete kan räknas på en tummens hand. Att då dela med sig av arvodet, för en agent ska väl också ha sin morgonvälling, blir inte lätt. Att få sitt arbete accepterat av en agent eller ett förlag är nog skit samma. Båda parterna söker lönsamma författarämnen. Debutanter betalar sig endast i det länga loppet. För egen del, mest på grund av att jag är pensionär utan litterär framtid för förlag, tror jag på egenutgivning. Kanalerna för detta blir allt bredare. Det verkar som om till och med de stora förlagen känner sig hotade. Skillnaden är att förlag med marknadsföring kan sälja vad skit som helst, läs Camilla, medan en egenutgivare får leva på hoppet att få kvalitet såld.

Relaterade artiklar

Litterär agent

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × ett =

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Hoppa till verktygsfältet