Flocken växer

För en månad sen kom Neida, eller Gurkan som husse kallar henne, in i flocken. Det var bara att acceptera och ta emot henne. Hon hade en minst lika taskig bakgrund som mej. Övergiven av människor. Hon är rätt cool, tjejen.  Rätt fjäskig. Går fram till alla hon möter och fjäskar. Hon äter som en häst. Både ur sin egen och min matskål. Hon är kul att leka med. Är nästan, men bara nästan, lika snabb som mej. Väger fyra, fem kilo mindre och ser mest ut som en räv i kroppen. Dock inte i färgerna. På sätt och vis är vi rätt lika i detaljerna.

Vi ligger i husses säng. Ibland får husse sova i sänggen också men oftast får han hålla till godo med soffan. Jag är morgonpigg, Neida var inte lika pigg på morgnarna men tar sig. Vi har kommit på en kul lek, När husse vaknar vill han ligga och dra sig en stund eller två. Det är då vi sätter in stöten. Vi börjar slåss på låtsas. hoppar upp i sängen och ner. hoppar och stampar på husse. Han är tålmodig. Men inte hur länge som helst. Efter en kvart stiger han upp och klär sig. Sen dröjer det inte länge innan vi kommer ut på vår morgonpromenad. Den är inte lång. Det tar en halvtimma att gå. Vad kan man begära av en gammal gubbe?
Marro (Brunis)När vi kommer ut väntar Marro på oss utanför grinden. han var borta ett tag men är tillbaka. Inte bara på morgonen. Han kommer vägen om på kvällen också. Han gör sig god vän med husse. I regel följer han med oss hela vägen runt grannbyn, Conceicao. Men på tillbakavägen lämnar han oss. i regel vid rondellen närmast järnvägsövergången. Husse säger att han ska hem till matskålen. Han har en matte som ger honom mat och fästinghalsband. Hans matte har två hundar också men det verkar vara Neida och mej han vill vara tillsammans med. kanske mest Neida.

En rolig sak med honom är när vi passerat kyrkan i byn. Innanför ett staket där bor en schäfer och en till nästan lika stor hund. Jag brukade skälla på dem när vi gick förbi tills husse sa att svenska hundar inte är gapiga som portugisiska. Marro brukade lämna oss vid kyrkan innan vi kom fram till det här staketet. På senare tid följer han med oss fram. Åh, vad han skäller. Husse låter mej hjälpa till. Marro är mycket tuffare i Neidas och mitt sällskap. Eller, kanske vill han imponera på Neida. är han skällt färdigt krumbuktar han sig. Det gör han ofta. När vi träffas till exempel.

Jag tror att husse gillar Marro. Skulle Marro flytta in hos oss skulle nog inte husse bli sur för det. Snäll vår husse. Ibland låter han farlig, men det är han inte. Neida och jag lyder honom lite extra då för att han inte ska bli ledsen. Han tror att det är han som bestämmer.

Relaterade artiklar

Flocken växer
Tagged on:                             

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × två =

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Hoppa till verktygsfältet